Åt rätt håll
Det blev seger och 1.92m i Karlstad, tillslut. Jag hoppade 14 hopp i tävlingen och det är dubbelt så många som normalt. Har nog aldrig varit så trött i kroppen efter en höjdhoppstävling tidigare.Vad beror då detta på?
Inför denna sommar så bytte jag tillbaka till min "gamla ansats". Tanken med det var att minska belastningen på hälsenorna, och samtidigt få en ännu bättre känsla i hoppningen och kunna hoppa ännu högre.
För att klara av detta var tanken att springa ansatsen på ett annorlunda sätt än tidigare, ett sätt som gör att jag får ett naturligare och mer avspänt löpsteg och därmed kan attackera bättre på slutet. På så sätt hoppa högre.
Men det har varit lättare sagt än gjort och jag har under sommaren istället hamnat i gamla hoppmönster. Jag tar väldigt långa steg i början, hoppar nästan, blir spänd och kommer inte i rätt attackläge i kurvan.
Inför Karlstad GP gjorde jag ett riktigt härligt höjdpass där jag fick chansen att verkligen hitta känslan jag är ute efter. Men det var inte helt lätt att få till samma känsla på tävling. Men en del hopp blev som Yannick och jag ville...
På ett sätt upplever jag det som att jag har slarvat bort nästan hela sommaren till något som jag borde ha kunnat förbättra tidigare, men samtidigt vet jag att jag behövde alla dessa tävlingar för att fatta vad jag har gjort fel!
Man måste våga för att vinna och jag är fortfarande övertygad över att detta kommer göra att jag så småningom kommer hoppa riktigt högt! Och det är det som är mitt mål. Jag följer min känsla och det är mitt sätt till att lyckas... kanske inte alltid den lättaste vägen. Men det är så jag fungerar bäst :)
Hemma igen efter visiten i Karlstad, hade maken och jag grillafton på balkongen... vilket väder! Jag vill bara sitta ute och hoppas att sommaren aldrig tar slut.