EMMA GREEN TREGARO

Fotografiska

Jag skulle eventuellt ha kval på fredag kväll... så då åkte vi upp redan på torsdag, det är ju en bit mellan Göteborg och Gävle. Stockholm ligger på vägen så vi tog lunchpaus där och stannande för att gå på Fotografiska museet.

En utav utställningarna denna sommar är Northen Women in CHANEL av Peter Farago och Ingela Klemetz-Farago. För ett par år sedan gjorde jag en fotografering med dem, jag gillar det dom gör och har velat gå och se utställningen hela sommaren... och nu fick jag chansen.

Uppladdning

Eftersom VM går i just Sydkorea var det kul att se en film från landet. Ska bli spännande att åka dit och jag ser verkligen fram emot VM, men först väntar SM till helgen. 

Åt rätt håll

Inför denna sommar så bytte jag tillbaka till min "gamla ansats". Tanken med det var att minska belastningen på hälsenorna, och samtidigt få en ännu bättre känsla i hoppningen och kunna hoppa ännu högre.

För att klara av detta var tanken att springa ansatsen på ett annorlunda sätt än tidigare, ett sätt som gör att jag får ett naturligare och mer avspänt löpsteg och därmed kan attackera bättre på slutet. På så sätt hoppa högre.

Men det har varit lättare sagt än gjort och jag har under sommaren istället hamnat i gamla hoppmönster. Jag tar väldigt långa steg i början, hoppar nästan, blir spänd och kommer inte i rätt attackläge i kurvan.

Inför Karlstad GP gjorde jag ett riktigt härligt höjdpass där jag fick chansen att verkligen hitta känslan jag är ute efter. Men det var inte helt lätt att få till samma känsla på tävling. Men en del hopp blev som Yannick och jag ville...

På ett sätt upplever jag det som att jag har slarvat bort nästan hela sommaren till något som jag borde ha kunnat förbättra tidigare, men samtidigt vet jag att jag behövde alla dessa tävlingar för att fatta vad jag har gjort fel!

Man måste våga för att vinna och jag är fortfarande övertygad över att detta kommer göra att jag så småningom kommer hoppa riktigt högt! Och det är det som är mitt mål. Jag följer min känsla och det är mitt sätt till att lyckas... kanske inte alltid den lättaste vägen. Men det är så jag fungerar bäst :)

Hemma igen efter visiten i Karlstad, hade maken och jag grillafton på balkongen... vilket väder! Jag vill bara sitta ute och hoppas att sommaren aldrig tar slut.

Misslyckat i Monaco

Dessutom får man verkligen perspektiv på tillvaron efter det fruktansvärda som hände i Norge samma kväll... och då känns helt plötsligt ett dåligt höjdhoppsresultat inte som något att grubbla över. Det finns så mycket större saker i livet!

Nästa tävlingstillfälle blir på svensk mark, i Karlstad den 2 augusti. Jag ser verkligen fram emot att hoppa här hemma nu... med härligt publikstöd!
 

Hopp i sol!

På den Tyska höjdhoppsgalan i Eberstadt bjöds det på riktigt härligt höjdhoppsväder, varmt med sol och medvind! Det har jag inte varit bortskämd med denna säsongen.

Att hoppa i värme är så mycket härligare och roligare, du slipper frysa och kan bara slappna av och hoppa :) istället för att försöka hålla kroppen varm.

Tyvärr blev det inte högre än 1.93m och jag är lite besviken över att jag inte klämde 1.95m i alla fall. Men det är snart dags igen, Monaco på fredag. Ny chans till att hoppa högre.

Jag känner att jag är högre höjder på spåren, och att jag hoppa riktigt högt när jag får tajmingen rätt. Men jag är fortfarande lite seg i vristerna, och det beror på att hälsenan fortfarande är lite sliten. Men den är på rätt väg och med ett par lugna dagar nu i veckan hoppas jag att det ska spritta i benen redan på fredag...

Hur som helst så är det VM som är huvudmålet, jag vill verkligen hoppa bra där och jag kommer göra allt för att det ska bli så! På vägen dit njuter jag av roliga tävlingar och det blir roligare ju högre jag hoppar!

Nya möjligheter

Men äntligen med en känsla som jag har försökt att hitta de senaste tävlingarna, så nu ser jag fram emot nästa tävlingsmöjlighet.

Den blir till helgen i Tyska Eberstadt, en höjdhoppsgala där all fokus verkligen kommer vara riktat mot höjdhoppet. Alla i publiken hejar som bara den och den energin tänker jag använda för att hoppa högt och locka fram en ännu bättre känsla än i Birmingham.

Nu har jag några sköna dagar att samla nya krafter på, hoppas det blir härligt väder då ska jag njuta av solen på balkongen... Och så ska jag göra ett par bra träningspass.

Idag blir det explosiv styrka... 

Födelsedagstårta!

Lausanne

Jag kom femma och stannade på 1.90m, det var ganska kallt och blåste rejäl motvind. Men det var ändå bättre väderförutsättningar än mina senaste två tävlingar.

Jag är inte nöjd med resultatet och känslan av att allt går av sig självt var långt borta, men ändå kände jag inom mig att det här kommer bli riktigt bra. Men det behövs en del tålamod...

Jag är fortfarande sliten i min hälsena, men det går åt rätt håll nu... visserligen måste jag vara uppmärksam, men det måste jag alltid vara.

Samtidigt behöver jag tävlingar för att komma i riktigt bra form och kunna skapa mig en bra känsla i hoppningen. Tekniken blir dock lidande av att min eller mina hälsenor inte är helt smärtfria. Då är det svårt att jobba med fötterna på det sättet som jag vill och behöver för att kunna få resten av tekniken att stämma.

Nu hoppas jag verkligen att den hjälp med behandling jag fått och får hjälper mig att snart ha fräscha hälsenor igen :) Så att jag lättare kan fokusera helt på min hoppning istället för att behöva tänka på hur kroppen känns.

Skön midsommar

Det är alltid tråkigt när kroppen inte riktigt håller och det enda som hjälper är tid... tid för att återhämta den slitna kroppen :)

Jag har fortfarande lite ont i min hälsena, men några lugna dagar till så är jag nog tillbaka på banan. Idag hoppade jag i alla fall mångsteg med både spikskor och ganska hög fart, och det gick bra.

Jag hoppas att jag kan tävla på torsdag, men jag tänker inte ta några onödiga risker så jag vill vänta och se hur kroppen reagerar på dagens träningspass.

Efter träningen på Åby, åkte vi till Gunnebo slott  och åt god lunch i det härliga vädret. Nu blir det snart grill på vår oslagbart sköna balkong!

Sur vinst!

Jag stannade dock på 1.89m och det är jag ju inte direkt nöjd med, men det är inte lätt att hoppa i 12 grader och regn. Det blir spänt, kroppen blir kall, stel och jag har svårt att koncentrera mig på tekniken... Fokus blir att hålla värmen.

Men ändå känns det riktigt skönt för självförtroendet att veta att jag tydligen klarar av att bemästra regnväder bättre än många andra. Men nu längtar jag efter att få hoppa i sol och värme. Jag vill njuta av att hoppa höjd!

Tyvärr får jag vänta längre än vad vi hade planerat. Tanken var att åka till en höjdhoppsgala i Split och tävla på fredag/midsommarafton. Men efter två tävlingar i surt väder har min vänstra hälsena blivit lite för sliten, och med tanke på min hälsenehistoria väljer jag att "hoppa över" tävlingen i Split.

Jag hatar att behöva ställa in en redan planerad tävling, men jag vore dum om jag inte lyssnade på kroppen i detta läget! Nu ska jag se till att få min hälsena på bra humör igen. Sommaren är lång och jag vill kunna vara riktigt bra på VM.